JoyBeing Guidance

Tänk dig en framtid där något som en gång kändes omöjligt har blivit verklighet; en verklighet där du är dig själv, där du lever ditt liv på dina villkor, där du går din egen väg - och ändå blir inkluderad, accepterad och älskad.
Där frihet inte längre betyder ensamhet.
Där frihet kan betyda trygghet.

Eftersom att du har övat dig på att vara dig själv och upptäckt att det bär. Du säger vad du känner och relationen finns kvar. Du visar mer av dig själv och människor stannar. Du slutar försöka vara rätt hela tiden och upptäcker att du fortfarande är tillräcklig.
Systemet blir sakta men säkert tryggare. Och du blir friare.
Mindre omedveten anpassning som läcker energi eller håller dig tillbaka.
Mindre övergivande av dig själv för att bli vald.

För systemet får nya erfarenheter av att det faktiskt är tryggt att vara du.
Det är möjligt att att vara fri och trygg samtidigt.
Vägen dit vi kan utforska tillsammans i terapi.
I små, snälla steg.

Att börja leva mer autentiskt kan kännas obekvämt i början. Skavigt. Som att hela kroppen säger nej. Som att det är farligt att vara sig själv.

Var inte själva grejen med autenticitet att det skulle vara befriande?
Om du går din egen väg, borde du inte känna dig fri då?

Inte nödvändigtvis.Inte om systemet tidigt i livet lärde sig att anpassning = trygghet.
Att du måste vara rätt och göra rätt för att få vara kvar, för att bli vald, för att få kärlek och trygghet.

Så när du börjar göra det motsatta kommer systemet ifrågasätta om det verkligen är tryggt och säkert.
Och det kommer att varna för att frihet kan kosta dig relationer. Jobb. Trygghet.
Kanske till och med säga att frihet = ensamhet.

För tänk om den du är inte är tillräcklig? Tänk om du förlorar du någon om du slutar anpassa dig? Tänk om du vilar ensam kvar?
Det är den reaktionen som känns i kroppen.
Det är det gamla skyddet som skaver.
Det betyder inte att skyddet har rätt.
Och det betyder inte att du fortfarande behöver leva efter det.

Du är klar med att ha på dig en mask. Det kostar för mycket energi att anpassa dig, att spela en roll. Du vill inte göra det längre.

Så du kanske har börjat vara mer dig själv. På jobbet, i relationer.

Du kanske har bytt jobb, börjat göra något mer meningsfullt. Eller startat eget.

Kanske har du flyttat till en plats där du känner dg mer som dig själv. Kanske har du skapat din egen familj, på ditt sätt. Kanske har du beslutat dig för att avsluta något du påbörjade för länge sen. Eller följa en dröm.

Och utifrån kanske du ser fri ut.
Som att du går din egen väg. Du kanske till och med verkar lugn och självständig i det.
Men på insidan kanske du ändå håller andan, som att du väntar på konsekvensen.
Konsekvensen av att vara autentisk.

Som att friheten har ett pris.

För om du inte är den som förväntas, eller gör det som förväntas av dig - får du ändå vara kvar då?

Om du väljer dig själv - kommer du ändå bli vald då?

Det är skillnad på omtanke och överanpassning, men på ytan kan de se väldigt lika ut.

Skillnaden märks ofta i påverkan på ditt liv.
På din självständighet, frihet och vad du tillåter dig själv att ha, göra och välja, oavsett vad det väcker för känslor i andra.

Begränsar du dig för att andra ska må bra?
Har du gjort avkall på delar av ditt liv för att ta hand om någon annan?
Har du gjort vissa val för att det knäs rätt eller trygga enligt någon annans uppfattning?

Om du var helt fri att välja, utan att behöva ta ansvar för någon annans reaktion:
Hur skulle du leva ditt liv?
Vilken väg skulle du ta?
Hur skulle du bo?
Med vem?
Vad skulle du ägna dig åt om dagarna?
Hur skulle dina rutiner se ut?

Ibland räcker det inte med att förstå mönsters intellektuellt.
Kroppen kan fortfarande uppleva det som otryggt att välja sig själv, sätta en gräns eller gå sin egen väg.

Det går att förändra.
Att i små, snälla steg skapa mer trygghet i att vara den du är fullt ut: Även när det väcker känslor i andra.

Ibland vet vi precis vad vi vill.
Vi vet precis vart vi ska.
Magkänslan är stark och den inre kompassen är tydlig.

Men så kanske någon reagerar med rädsla, stress eller irritation.

Och plötsligt kanske du vill backa, ändra dig eller kompromissa.

Kanske är det faktiskt det du vill. Men innan du gör det, stanna upp en stund:
Var kommer impulsen ifrån?
Vill du ändra ditt beslut för din skull?
Eller vill du backa för att lindra någon annans obehag?
Vill du kompromissa för att någon annan ska känna sig lugnare?

Om du inte var ansvarig för den andra personens mående, vad skulle du välja då?

Ibland kan ett simpelt missförstånd förstöra en hel dag.
Den andra blir stressad, upprörd eller arg.
Ventilerar sin frustration.

Din puls ökar.
Tårarna bränner bakom ögonlocken.
Du känner dig både förvirrad och orättvist anklagad.

Du vet att du inte har gjort något fel.
Ändå kommer tankarna:
Gjorde jag fel?
Var det mitt fel att den andra blev upprörd?

Om jag backar så kanske den andra blir lugn.
Om jag förminskar mina känslor så kanske situationen blir mindre obehaglig.
Om jag ändrar mig så kanske läget blir tryggare för oss båda.

Och plötsligt handlar det inte längre om vad du själv vill.

Det handlar om att få den andra att känna sig trygg.

Att veta på ett intellektuellt plan att ingen kommer bli arg eller besviken om du uttrycker din sanning är en sak.
Att känna sig trygg nog i kroppen att faktiskt göra det är något helt annat.

Du kan veta exakt var rädslan kommer ifrån och att den riktigt hör hemma här och nu, men ändå märka att samma mönster upprepar sig.
Ändå reagerar kroppen när du tar sats för att uttrycka dina behov eller din vilja.

För kroppen har ett skyddssystem. Och någon gång kan den ha lärt sig att den här typen av situation innebär en risk.

I somatiskt terapeutiskt arbete kan vi utforska de reaktionerna, skapa utrymme för det som vill bli sett och hört och låta kroppen få nya erfarenheter av att det går att vara sann mot sig själv och samtidigt vara trygg.
Precis det kan vi utforska tillsammans i terapi.

Tänker du ibland att du har gjort fel, samtidigt som en annan del av dig säger något annat?

Kanske kände du dig äntligen trygg nog att säga något som är sant för dig. Men så blev bemötandet inte som du hoppades. Och så kommer tankarna:
Gjorde jag fel?
Är jag fel?

En del av dig kanske skäms, medan en annan fortfarande känner:
Fast det där är ju sant för mig!

Att börja gå från anpassning till autenticitet innebär ofta att pröva något nytt, något som kroppen tidigare har försökt skydda dig från.

De självkritiska tankarna kan vara nervsystemets sätt att fråga, är det här verkligen tryggt och säkert?
Det betyder inte att tankarna har rätt.
Så var snäll mot dig själv ❤️

04.50.

Du vaknar med tankar snurrande om familjeträffen i helgen.
Vad förväntar de sig?
Hur ska du göra för att alla ska bli nöjda?
Hur kan du säkra en så god stämning som möjligt?
Så många viljor att ta hänsyn till.
Du lägger pusslet i huvudet om och om igen men ändå är det något som skaver.

Kanske känner du att du helst bara skulle ställa in.
Slippa stressen. Slippa att göra avkall på dig själv.
För var finns din vilja och dina behov i pusslet?
Fick de ens vara med?

Om du inte behövde ta ansvar för stämningen eller för att någon annan skulle bli nöjd:
Vad skulle du välja för dig?

Ibland kanske frågan inte är hur jag blir av med rädslan, utan vad är jag rädd för?

Är den rädslan sann här och nu?
Och vill jag att rädslan ska styra och bestämma mitt nästa steg?

Att börja urskilja rädsla från vilja, anpassning från autenticitet, kan vara en del av resan tillbaka till sig själv.

Det vi kan utforska tillsammans i terapi.